Ibland känns det svårt, ja nästan omöjligt, att prata om negativa sexuella upplevelser. Bemötandet kan vara kyligt eller rentav fientligt mot de som vill prata om det. Därför har många bitit sig i tungan och tvingats lägga locket på även om funderingarna fortsatt i det tysta.
I samband med ett samtal om mediebevakningen kring Assange-fallet började Johanna Koljonen twittra om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hundratals följde Koljonens exempel på Twitter under rubriken #prataomdet, ett samtal som sedan fortsatt att utvecklas och fördjupas. Som en följd av debatten publicerar i veckan bland annat DN, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, City och City Skåne, Nyheter24, ETC, Dagens Arena, SVT Debatt, Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, UNT, och Bang, texter i ämnet. Även internationell media har plockat upp tråden, till exempel norska Dagbladet, och inom en snar framtid kommer också engelskspråkiga tidningar och bloggar att ha pratat om det.
Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet.
Kommer du från media och vill komma i kontakt med oss? Du når oss på press@prataomdet.se
Bloggen har vuxit mycket fort och vi har tyvärr inte längre möjlighet att publicera alla fantastiska texter vi tar emot. Vi måste prata om det i flera forum samtidigt! Det bästa är om du som vill bidra skriver på din egen blogg (eller gästbloggar hos någon du känner) och sedan skickar oss en länk till inlägget.
Om du har en historia men måste vara anonym kan du fortfarande höra av dig till oss på skriva@prataomdet.se
Hur gamla var vi…? 7-8 år, min bästa kompis och jag.
Min bästa kompis hade 3 systrar, alla äldre än oss.
På fredagar kom alltid det gamla paret Rickard och Linnea hem till min bästa kompis familj och hälsade på.
Rickard var en kladdig gubbe. Alla vi flickor gjorde vad vi kunde för att undvika honom. Så fort han kom i närheten försökte han nämligen ”fånga in oss” och tafsa oss alla på brösten.
Vi barn visste hur han var, det visste de vuxna också. Hur kom det sig att vi flickor fick försöka undvika honom istället för att de närvarande vuxna talade om för Rickard att man inte tafsar på barns kroppar på detta sätt?
Till slut tyckte jag att det var så obehagligt så jag vägrade åka till min kompis på fredagarna. Jag berättade aldrig för mamma och pappa.
När jag gick i fyran-femman, började jag utveckla bröst. Killarna i alla klasser gjorde vad de kunde för att komma nära och tafsa på mina bröst. Jag började klä mig i stora tröjor och satt ”ihopsjunken” i ett försök att dölja dom.
En rast minns jag tydligt. Då försökte några grabbar slita av mig tröjan. När jag låg där på mage i korridoren och kämpade med att försöka hålla i tröjan, kom fröken.
Hon skrattade gott åt pojkarnas ”bus-streck”.
Detta hände när jag var barn. Behöver jag ens berätta om mitt vuxenliv?
Jag måste vara trött, men hittar/fattar inte hur jag kan bidra med en text eller länk. Testar alltså lite olika metoder, se Twitter-DM etcetera.
Mannen är den man som Twitter just nu pratar om, men också den man som många själv har varit en sen kväll på väg hem till sin flickvän.
Pingback: “Tänkte aldrig att det var ett övergrepp” - Rodeo Magazine
Pingback: Cause of Death: Woman | En systerskapsresa
Pingback: #Prataomdet. | HOPP Riksorganisationen