Anonym pratar om det

Anonym pratar om det:

Jag var i de tidiga tonåren när jag blev kär i honom. Hejdlöst jävla förälskad. Han var den första som kysste mig, och fast vi aldrig var tillsammans så hånglade vi en massa gånger. Jag kom över honom, gick vidare. Blev vuxen, och vi var vänner. Jag träffade andra killar, men visste att han gillade mig; att han, så många år för sent, blivit kär i mig. Och eftersom jag tyckte om honom, och en del av min gamla attraktion fanns kvar, så låg vi med varandra några gånger. Han hade flickvän då, så det var ”ofarligt”, skulle inte leda till något. Jag tyckte om det, han var en bra älskare. Vi fortsatte att vara vänner.

Vi gick ofta ut tillsammans och drack öl, och en gång urartade det. Jag blev jättefull, kräktes på vägen hem och han sa att han skulle ta hand om mig. Jag försökte säga att jag klarade mig, men det var ju uppenbart att jag inte gjorde det. Jag hade lite halvt börjat träffa en annan kille då, och ville inte ge sken av att jag ville ligga. Så jag sa till honom att inget skulle hända. ”Nej nej, vi sover bara. Jag ska ta hand om dig.”

Vi gick och la oss, och jag var yr och mådde illa. Han höll om mig, strök mig över håret och även om det kändes lite fel så var det ändå skönt att någon var där. Jag somnade fort, trygg. Och vaknade av att han tog på mig. Tryckte sig mot mig. Jag mådde fortfarande dåligt, det snurrade och jag skakade på huvudet men det hände ändå. Jag gav upp, nästan direkt. Det var enklare att bara ligga där. Det var ju bara han, det var ingen fara. Och det gjorde inte ont, kändes bara fel och jobbigt och förstod han inte att jag var för full?

Vi fortsatte vara vänner efter det, men all fysisk attraktion jag känt till honom var egentligen borta, fast jag fortfarande kunde retas med honom ibland. För vi hade en sån relation, jag är flirtig, det förväntades. Jag förträngde den där natten, låtsades inte om den, men det fanns alltid ett litet, litet obehag i mig när han anspelade på sex. Han var fortfarande kär i mig och jag var nog ganska elak mot honom, pratade om andra och var ganska nyckfull. När jag vid ett tillfälle hade ihop det lite med en gemensam vän bröt han kontakten med mig för att han tyckte att det var så jobbigt. Det störde mig att han plötsligt tyckte att han hade rätt att bestämma över min sexualitet. Igen. Och fast vi aldrig någonsin varit tillsammans.

Jag saknar honom men på något sätt slutade jag att respektera honom och lita på honom efter att han ”tog hand om mig”. Det är synd att jag aldrig kunde säga det till honom.