Jag vill prata om något som inte är en personlig berättelse om när jag gått över en annan persons gränser i en sexuell situation. Jag har gjort det, både i enskilda fall och löpande genom att ha ett tankesätt och beteende som förstärkt strukturer och tankefel i det privata. Det är tankefelen och strukturerna jag vill prata om.
En sak som jag känner gör att många män inte förstår konceptet om kvinnors rätt till sin egen kropp är en fundamentalt skild syn på vad sex är. Jag vet att jag haft en djupt rotad bild av sex som något kvinnor ger till män, en assymetrisk enkelriktad transaktion. Jag har intellektuellt haft bilden att sex är något man delar ömsesidigt med varandra, men känslomässigt har det inte riktigt stämt. Jag vill inte att det ska vara så, men jag har känt det som den vanliga bilden i offentligheten är: Sex är något man får. Det är något man vill ha och hoppas på att vinna genom spel eller som kanske är vanligare för ”schyssta killar” som jag, något man hoppas på att få i gåva som belöning för att man betett sig vettigt. Som någon slags intim feministkaka.
Det är svårt att riktigt förstå hela övergreppsdiskussionen om man ser sex som något man får eller tar och inte ett jämlikt utbyte av njutning.
Jag upplever att jag har en väldigt upplyst och jämställd syn på sex. Tyvärr är min praktik och mina känslor för det inte ifatt och det drabbar mig och andra omkring mig.
Jag jobbar varje dag med att bli bättre på det här och jag vill inte göra det ensam. Därför vill jag prata om det.
Stående ovation! Fler som du!
Pingback: Tweets that mention Jag är en schysst kille | Prata om det -- Topsy.com
Att uppfatta sex som något man får må vara fel eller rätt, men det blir extremt annorlunda om man uppfattar det som något man tar. Jag upplever en glidning i ditt resonemang från får till tar. Att det är något man tar är ju en oerhört skadlig idé, men det är inte alls lika tydligt att det är så fel att uppfatta det som något man får, kanske en gåva, en ynnest.
Problemet om sex ses som något att få/ge är att det kan förväntas att få/ge. Som tack, uppmuntran, belöning. Som substitut för något annat. För att visa och bevisa. Att ”ge” någon sex för att du lagat middag/”gav ”mig igår/för att det är går bröllopsnatt, inte för att jag nu är jäkligt sugen sex och att dela det tillsammans med dig är att göra våld på sig själv.
Modigt av dig! Både att våga släppa tankarna så långt att insikten nått dig och att dessutom skriva öppet om det här.
En kommentar till detta inlägg förpassades till papperskorgen då det aldrig borde ha publicerats. I den länkades det till en sajt där kvinnorna som står bakom anklagelserna mot Julian Assange hängs ut. ”Prata om det” handlar inte om att diskutera eller ta ställning i detaljer i Assange-fallet, utan om att utifrån den diskussion det fallet gav upphov till prata om de gråzoner och gränsdragningar som finns i sexuella relationer.
/Prata om det
Du verkar klok. Jag undrar bara var du fått det ifrån…att sex är något kvinnor enbart ger. Säkert finns det något vi alla kan lära av dig. Hur fick du din syn på kvinnor?
Jag upplever bilden jag har/haft och talar om ovan är väl etablerad norm i samhället. Det är berättelsen som förs fram i fiktion, mediarapportering, sexualundervisning och i princip alla andra fostrande källor utanför hemmet jag kommit i kontakt med. Jag upplever det inte som något kontroversiellt eller omtvistat att det är så, däremot har jag nog aldrig sett det konkretiserat och verbaliserat, särskilt inte av en man (i alla fall inte utan försäkran om att den snubben minsann inte alls har någon som helst tveksam syn utan är en perfekt ängel.)
Fint att du sätter ord på en känsla som många män verkar ha oavsett om de är medvetna om den eller inte. Det känns rimligt att anta att det är den känslan av att sex är något man får av kvinnan, inte en ömsesidig upplevelse, som gör att många män/ pojkar inte ser det som ett övergrepp att tjata sig till sex. Att man som man har rätt till att få det man vill ha även om kvinnan uppenbarligen är ovillig att ge från början. Ett nej verkar bara vara början på förhandlingen. Att vi kvinnor samtidigt fostras av samhället till anpassning och att vi inte har rätten till vår egen kropp gör det svårt att känna att man har rätt att fortsätta neka när övertalningen börjar, om man ens försöker från början oavsett vad man själv vill. Det är fint att reflektionen finns hos några, nu får vi hoppas att den sprids.
Tack för att du skrivit. I #prataomdet så är det så många som vittnar om mer eller mindre direkta övergrepp – kan du känna igen dig i historierna fast från andra sidan?
Det vore lätt att säga här att jag ”bara” har gjort X men minsann inte mycket värre Y. Men det känns faktiskt helt ruttet att säga åt någon annan vad de känt. Det känns också uselt att försöka förklara varför jag agerat på något sätt eller ursäkta något, det finns en mängd anledningar och jag tror inte det hjälper debatten om jag försöker skönmåla mig själv. Konkret är det här några av sakerna jag gjort som nu i efterhand känns som direkta produkter av min sexsyn:
- Skuldbelagt partners för att de inte gett mig sex.
- Tjatat till mig sex.
- Tagit initiativ till sex när jag varit för full för att rimligtvis avgöra om partners medgivande varit genuint.
- Utfört handlingar som varit utanför ramen för det sociala kontraktet utan att söka medgivande för det.
- Inte slutat med en handling enligt ovan vid första nekandet.
- Tänkt på partners som oförstående och ogina för att de inte gett mig sex.
- Upplevt det som en stor orättvisa när jag inte fått sex under en period.
- Gått med på en uppsjö saker som egentligen varit emot min vilja eller mina principer i förhoppning om att få sex i belöning.
- Gått med på att ha sex utan att ha velat av rädsla för att annars inte få sex.
- Sett sex som något min partner gett mig i gåva för att den varit i kär i mig, som något slags kvitto.
Det är svårt att prata om det, just därför tycker jag det är viktigt. Sex är viktigt för mig, jag vill inte bara prata i breda generella termer utan om mig och vad jag känner. Jag har under perioder känt ganska grav ångest inför tanken att inte träffa eller vara med någon som vill dela sex med mig. å jag inte känt mig bekväm att prata om det med någon annan har det förstärkt känslan av sex som en förhandlingsvara.
Det här var en fantastiskt bra kommentar på ett jättebra inlägg. Jag tcyker du är oerhört modig som skriver detta med namn och allt; du borde vara en förebild för andra män.
Fantastiskt bra skriven text och ett riktigt bra svar!
Jag har funderat i nästan en hel vecka(!) på hur jag ska formulera hur jag känner mig efter att #prataomdet drog igång. Och så får jag läsa det här! Det är som jag skrivit det, fast lite bättre!
Hur gör vi för att få män/kvinnor som ännu inte börjat #tänkapådet att komma till diskussionen? Ska bli lärare, och har redan börjat planera för hur vi ska kunna prata om det inom ramen för mina ämnen (matte?)!
Tack igen!
”Kärlekskraftsteorin” av Anna Jonasdottir är en marxisitsk/feministisk teori som tar upp just det att kvinnor ger sex i utbyte mot socialt kapital. Som att kvinnor ger sina kroppar, omvårdnad och sex (jmfr arbetare) till män som har den sociala och ekonomiska makten och därmed får betalt i bl a social status.
Jag tycker det kan vara så frustrerande att man kan tänka helt ”rätt” men sexuellt känna ”helt fel”. Och känslan är så djupt rotad att den känns omöjlig att ändra. Oavsett om det går eller inte tror jag att man åtminstonde kan påverka sin praktik och arbeta för att nya generationer ska få slippa dessa snedvridna sexuella rötter.
Fantastiskt formulerat inlägg. Identifierar mig mycket. Har skrivit ett relaterat inlägg som finns att läsa på min blogg. Länka den gärna.
http://hughgrantochjag.blogspot.com/2010/12/om-att-vara-en-inte-sarskilt-schysst.html
Jag känner igen denna syn på sex, både från prat med killkompisar, beskrivningar på TV (t.ex. amerikanska komediserier) och inte minst direkta observationer av social interaktion mellan män och kvinnor (på fester, uteställen etc).
Vad jag finner intressant är dock att jag *inte* känner igen den som en del av mitt eget liv. Den förmodligen rimligaste förklaringen till detta är det faktum att jag är bög.
Är det så att denna syn på sex och närhet är unik för heterosexuella relationer? Är fenomenet alltså unikt bundet till könsrollsmönstret ”man möter kvinna”? Förekommer något liknande bland lesbiska? Någon som har djupare insikt?
Intressant…
Jag känner också av de här stereotypa könsrollerna när det kommer till sex och relationer. Och ju mer jag faller in i min sexuella roll som kvinna och desto mer mina partners faller in i den sexuella ”mansrollen”, desto mer upplever jag att jag drar mig bort från heterosexuella relationer. Precis som författaren av denna blog, känner jag också att även om jag intellektuellt förstår mig på jämställt sex där båda njuter och är aktiva, så kan jag känslomässigt inte förstå det. Känslomässigt är jag fortfarande fast i precis den norm som beskrivs, där sex är något mannen får och kvinnan ger honom. Och även om jag kan bli upphetsad av en mans närhet kan jag känslomässigt inte vilja ha sex med honom eftersom jag inte kan KÄNNA att det handlar om nåt annat än att ge honom min kropp till hans njutning.
Jag upplever att jag inte längre kan vara ”en kvinna” känslomässigt och jag kan känslomässigt inte längre vara med ”män”. (Det måste alltså vara nåt väldigt fel på min kvinnosyn och manssyn!) Och när jag började vara med tjejer istället upplevde jag att jag föll in i samma gamla intränade kvinnoroll och sex var fortfarande inte nåt jag gjorde för min njutning utan för att ge min partner nåt. Allt som allt upplever jag att jag aldrig njutit av sex, aldrig känt riktig sexuell lust till varken en man eller kvinna jag varit med. Jag undrar om det har att göra med att jag är så extremt känslig för normen gällande manlig och kvinnlig sexualitet att jag helt enkelt blivit ”asexuell” på det sättet som kvinnan skulle vara om denna norm stämde…
Jag vet inte, men personligen känner jag, att vill jag ha ett bra sexliv och bygga en relation med nån så måste jag bara träna bort den här emotionella tanken om att sex är nåt som ges eller tas. Vare sig det är kvinnan eller mannen eller kvinn-mannen som gör det ena eller det andra. Och så behöver jag jobba med min syn på män och kvinnor.
(Jag är kvinna om inte det framgick.
)
David, jag kan inte tala för någon annan än mig själv men här kommer iaf mitt svar på din fråga:
Synen som diskuteras i det här inlägget känner jag inte alls igen från mitt eget liv. Visst känner jag också igen tankegångarna, främst från amerikanska TV-serier (där frun också gärna är hemmafru) som ofta brukar visa exempelvis kvinnor som ”bestraffar” männen med att sexstrejka…
Personligen hade jag inte sex förrän jag var kåt, på riktigt. Var 18 då. Sedan dess har jag aldrig haft sex om jag själv inte känt lust, och jag har aldrig heller känt mig tjatad på. Vet inte om detta hänger samman med min sexualitet, men har haft förhållanden med både tjejer och killar och kanske har min öppna syn något samband med att jag känner mig hämmad eller förtryckt på något sätt. Vill också tillägga att jag bara varit med killar jag varit attraherad av, så i förhållanden har det aldrig varit ett problem att den andra tjatar hela tiden för vi har velat ungefär lika mycket och lika ofta båda två. Visst har jag också haft ett eller annat one night stand, men då sker det ju också för att jag är sugen just då, så det blir definitivt inte av någon slags tjänst/gentjänst-mekanism.
Jag tror att de som har tillräckligt mycket självkännedom och självrespekt därmed hittar riktigt bra partners och därmed inte känner av någon maktobalans på det sättet. Så vi måste lära nästa generation att tro och lyssna på sig själva!
Jag är tjej btw. Tänkte att det framgick av mitt namn men det skadar inte att vara tydlig
Rättelse: ovan ska det stå att jag *inte* känner mig hämmad eller förtryckt.
tack för att du skrev det här!
Jag tror min pojkvän skulle känna igen sig mycket i den listan du skriver som svar till Nina, eller jag hoppas det i varje fall. För från min sida känner jag igen mig – jag har blivit skuldbelagd när jag inte velat ha sex, blivit övertalad/tjatad till sex, inte blivit lyssnad på när jag sagt nej, och sexet har varit av en karaktär som jag inte riktigt har varit… nöjd med, men inte vetat hur jag ska ändra på. Det är ju känsligt! Hur kan man säga ”Du, nu förgrep du dig på mig, jag sa faktiskt nej” eller ”Jag vet att vi haft sex på det här viset 1000 gånger tidigare, men jag gillar det inte” till den man älskar?
Mmm. Allt här på prataomdet grundar sig i en enda litet enkelt faktum: Killar vill ha sex oftare än sina flickvänner.
Det är bara att samla ihop alla inlägg och konstatera att ”jo, så är det”.
Varför är det så? Är det något man kan göra något åt? Är det en drift man har?
Jag kan skriva mängder av inlägg hur man som mesig kille inte får fitta till kaffet.
Fast man vill. Inte får man betala för det heller. Eller jo, köpa drinkar på krogen, det går bra.
Eller handlar prataomdet bara om när man får men inte vill?
Om det nu ska pratas om ”det”, sluta ta bort inlägg som handlar om att man vill, men inte får.
Pingback: Att se sina egna gränser och att se den andres « Marius Ramnehill
Bra skrivet! Mycket tankeväckande.
Jag skrev ner några tankar som dykt upp sedan jag började läsa om #prataomdet.
Går att ladda ned som .pdf här:
http://www.mediafire.com/?1d9lomy8l75zh8b
Tror att jag också lider av föreställningen som Johannes beskriver.
Men, jag förstår inte riktigt dessa extremt höga förväntningar på sexualitetens renhet. Är det bara när man är toppkåt och 100% i samklang som sex är värdigt och OK?
Att ge och ta är väl en del av alla sociala relationer? Det är inte alltid som jag är topp-motiverad att hjälpa en kompis med något som han eller hon ber mig om, men jag kanske gör det ändå för att jag vet att det ingår i vänskapen, nästa gång får jag hjälp och så vidare. Eller så kanske jag ber någon om hjälp och pressar denne lite, fast jag märker att personen i fråga egentligen helst skulle slippa. Om ett givande och tagande är problematiskt eller inte, måste väl bero på hur relationen som helhet ser ut, det vill säga det kan inte avgöras av att man isolerat studerar en sexuell handling. Eller?
Alltså, jag förstår att ett sådant resonemang kan feltolkas, men jag stör mig lite på att den sexuella aspekten av en relation sätts så på en piedestal; att det tycks som att människor ska avkrävas en absolut renhet i tanke och känsla för att sexuell lust ska vara OK. Det känns som att diskussionen drar lite väl långt åt det viktorianska, ”vatikanska” eller något sådant…
Millan – Jag tror inte det handlar om att man måste vara ”toppkåt och 100% i samklang” men NÅGON form av kåthet och samklang måste det finnas. Man är, trots att diverse sexrådgivare vill annorlunda, aldrig *skyldig* sin partner sex. Precis som att man kan pressa sin kompis lite så länge man vet var hennes/hans gräns går, var det blir obehagligt, var hon/han ger mig sig för att det blir jobbigt att säga nej kan man trycka på *lite* för sex, så länge man accepterar ett nej för ett nej och fattar att det faktiskt inte handlar om en själv utan en annan människas egna kropp. Men ett förhållande måste också innehålla respekt, man måste ha koll på att man inte småtvingar, veta hur ens partner reagerar i olika situationer och inse att man inte har någon som helst rättighet till någon annans kropps bortom vad dem personen vill och tillåter – givande och tagande, ja, men bara att ta det som ges, och inte försöka bluffa till sig mer. Och här tror jag problemet ligger – de personen som antingen tror fel eller någonstans slutar bry sig och sätter sin egen lust framför den andras vilja (utanför fasta förhållanden är det min fasta övertygelse att man ska hålla sig långt från alla typer av tryck.) Sen ska man kanske inse att sex och sexualitet faktiskt HAR en särställning i vår kultur och därmed vårt psyke. Jag känner mig mer kränkt om något tjatar till sig ett knull än om min kompis tjatar till sig mig som kattvakt, inte för att jag är pryd utan för att det är en del av det värdesystem vi agerar utifrån. Sen kan man naturligtvis diskutera om det är bra eller dåligt, men nu är vi en del av det systemet och då måste man respektera varandras känslor oavsett vad man tycker om moraltänket runt.
Vill bara förtydliga att jag i mitt inlägg ovan syftar på frivilliga relationer mellan två vuxna människor; alltså sex inom en parrelation.
Tack för att du skriver detta. Själv är jag Jag tycker att du har en viktig poäng i det där med att sex ibland blir som en bytesvara. Jag har tänkt en del på hur man — mest som kvinna, antar jag — ibland ifråntas sitt initiativ för att det liksom inte är en faktor som räknas in alls.
Pingback: Svt Debatt – en soppa av konspirationer och brustna kondomer « Ozymandias Suspensoar
Pingback: Tweets that mention vsg för info -- Topsy.com