Boken ute!

Nu finns #prataomdet-boken ute, med ca 30 texter i urval. Boken finns både som pocket och som e-bok. Du hittar den i nätbokhandlarna och förhoppningsvis i en bokaffär nära dig. Förlaget Kalla Kulor har även inkluderat e-boken i tillgängliga titlar för den nya distributionsformen sms-boken.

Publicerat i Om bloggen | Lämna en kommentar

Prata om det i bokversion

I samarbete med Kalla Kulor förlag släpps den 27 januari ett urval av prata om det-texter i bokform. Som redaktörer står Gustav Almestad och Annika Beijbom, och såväl anonyma som välkända författare medverkar bland ett trettiotal texter. Ett förord om hur kampanjen uppstod och spriddes vidare från några tweets till Stora Journalistpriset finns också med.

Mer om släppet i förlagets pressmeddelande.

Publicerat i Medialänkar | 1 kommentar

Tendens pratar om det

Denna vecka har Tendens repriserat några program om sex i gråzonen från i våras, och även sänt två nya program på temat, tex en ny intervju med Johanna Koljonen.

Du hittar alla program på Tendens sida på Sveriges Radio.

Publicerat i Medialänkar | Lämna en kommentar

Videoklipp från Södra Teatern

Ett klipp från uppläsningen på Södra Teatern av texter från Prata om det finns att hitta på Vimeo:

#prataomdet Södra Teatern from Andrea Grapengiesser on Vimeo.

Publicerat i Medialänkar | Lämna en kommentar

Lina Karlsson pratar om det

Lina Karlsson fortsätter prata om det i Fria Tidningar:

Dagen efter vaknade jag med ångest i halsgropen. Kände mig inte alls vuxen längre. Var ett litet barn. Jag ville bort därifrån. Bort från allt. Jag kom hem, stängde in mig och skrev svarta rader i dagboken. Önskade jag aldrig åkt på festen.

Publicerat i Artiklar, Medialänkar | Lämna en kommentar

Sex och gråzoner i DN

Dagens nyheter har publicerat en artikelserie om sex och gråzoner:

– Så, ungefär, ser våra kulturella övertygelser ut. I verkligheten är det inte så enkelt, säger Johanna Koljonen. Det finns många nyanser, många typer av sex, och massor av orsaker till att man har sex. Och det är inte alltid lätt att dra gränsen mellan dem. Eller att säga vem som är ”skyldig” eller ”oskyldig” när det går snett.

Publicerat i Artiklar | Lämna en kommentar

Hanna Hellquist pratar om det i DN

Hanna Hellquist pratar om det i DN:

Vi hade alla blivit anställda av samma manliga chef. Vi hade alla blivit ledda att tro att detta vikariat bara var början på något annat, något mycket större, som han skulle hjälpa oss med. Han hade planer för oss. Och han ville gärna diskutera de här planerna, gärna efter jobbet, gärna över en öl.

Publicerat i Berättelser | Lämna en kommentar

Stora Journalistpriset

Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter fick för Prata om det ta emot Stora Journalistpriset i kategorin årets förnyare 2011. Tack alla som pratat om det, priset tillhör er också.

Publicerat i Medialänkar | Lämna en kommentar

Södra Teatern pratar om det

#prataomdet på Södra Teatern, tisdagen den 18 oktober, arrangeras av AG Kulturproduktion i samarbete med Riksteatern och RFSU:

#prataomdet på Södra Teatern är en läsning av texter publicerade genom twitter och på bloggen med samma namn. Här återfinner vi berättelser, tankar och oro kring sexuella gråzoner. Läsningen ackompanjeras av bandet Palpitation. Därefter leder Kristina Ljungros från RFSU, ett panelsamtal med inbjudna gäster; Johanna Koljonen, Bob Hansson och Victor Bernhardtz.

Publicerat i Medialänkar | Lämna en kommentar

Johanna Koljonen pratar om det

Johanna Koljonen pratar om det:

Jag var tolv år gammal, på tivoli. En kompis och jag sprang skrattande genom Lustiga Huset. I ett av rummen stod två killar i vår ålder och hängde, jag minns det väldigt tydligt. Honom till vänster, glimten av hans ansikte, det blonda håret som var långt i nacken, en pojkrumpa i Levis-jeans. Kan inte ha varit i mitt synfält mer än två eller tre sekunder, men det räckte för att uppfylla mig med en helt ny känsla: jag ville röra honom. Jag ville inget hellre i världen än vidröra den där jeansbaken med min hand.

Det gick så fort. Det var definitivt inte tal om att stanna upp och prata. Vad skulle jag ha sagt åt min kompis? “Hej, den där puberteten? Jag tror att den precis landade. Jag är intresserad av killar nu.” Tre sekunder tog det att börja känna skam över min lust. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag sprang liksom lite för nära, så att min hand som i misstag nuddade vid honom.

Vid hans rygg? Hans bak? Det minns jag inte. Han märkte nog inget, bara två yviga kids som sprang förbi. Men jag visste redan då att det jag gjort var fel. Jag har känt så mycket skam och skuld över detta att det tog mig 20 år att berätta det för någon. När jag pratade om det grät jag. Jag skrattade också, för det är ju en icke-händelse. Jag har gjort tusenfalt värre saker utan att ens fatta att det var fel.

Före #prataomdet drog igång hade jag aldrig ifrågasatt min egen sexuella aggressivitet. Nu menar jag inte min frispråkighet, detta att jag efter en trevlig middag ibland kan föreslå rakt ut att man kanske skulle gå hem och ligga lite. Sånt säger jag nämligen bara om jag är säker på att min dejt känner sig trygg med att svara nej. Jag menar alla gånger som jag i stället för att fråga bara har antagit och handlat.

I vintras deltog jag i ett panelsamtal efter en teaterföreställning, Bäverblues, som handlar om kvinnors lust. Regissören kommenterade att man väl någonstans ändå alltid vet att man beter sig illa? Att normala mänskor har en spärr som hindrar dem från att tafsa och talla. Jag skrattade högt. “Menar du att du aldrig i frustration eller desperation har, typ, juckat mot nåns ben och pussat dem lite på halsen? För att få dom att gå hem med dig?” Hon tittade på mig som om jag var galen. “Nej,” sa hon. Jag gjorde en generad grimas. “Det har jag, många gånger.”

Jag minns en sommar och en fest med ett ex. Jag var inte kär i honom längre men vi var vänner; vi stod på parkeringsplatsen och han kramade mig godnatt. Jag fylleföreslog att vi kanske skulle gå hem ihop. Han sade nej på ett snällt sätt. Jag tjafsade, skulle kyssas, lade händerna på hans röv och tryckte upp mig emot honom. Mitt ex tog ett bestämt grepp om mina händer, flyttade på mig och väste: “NEJ, sa jag!”

Hans blick när han stegade iväg var så besviken att det skar mig som en kniv. Jag blev arg på honom, svinet, som sårade mig så här när jag stod och bjöd ut mig. Det skulle ta mig över tio år och tiotals, hundratals #prataomdet-historier att inse något fullständigt uppenbart: att det var jag som var svinet. Att den där besvikelsen i hans blick var en min jag kände igen från mitt eget ansikte när killbekanta har gått över gränser eller flörtar som verkat schyssta plötsligt börjat bete sig som as.

Jag var yngre då, mer osäker, oftare berusad. Snyggare än idag, kåt på bekräftelse och erfarenheter, jag hade varit oskuld tills jag var 19 och inte haft många partners. Det förklarar kanske alla gånger jag slampade till det, tjatade, tallade och trugade, allt drama när jag blev avvisad. De flesta jag flörtade med tyckte väl det var kul. Men hur många blev ledsna? En enda är en för många.

Det är länge sedan jag har betett mig så illa. Idag är jag vuxen på riktigt och sällan så full; sex är inte heller lika laddat och komplicerat för mig längre. Men det var först genom #prataomdet som jag förstod att jag burit med mig in i vuxenlivet två helt olika uppsättningar regler: en för min egen kropp, som ingen får röra utan tillåtelse, och en för killars kroppar, som tacksamt borde ställa upp på hångel eller mer när jag känner för det.

“För att killar alltid vill, medan tjejers kroppar är heliga.” Det är inte en sanning, det är en kulturell myt, som jag länge helt oreflekterat låtit styra mig. Den bojan har jag brutit nu, med hjälp av alla modiga män och kvinnor som vågat #prataomdet.

(Tidigare publicerad i Modern Psykologi i samband med intervjun som länkas i föregående inlägg.)

Publicerat i Berättelser | 4 kommentarer